En helt vanlig Therese

Skriver här om det väsentliga och mindre väsentliga i mitt liv. Mycket nöje!

Allting är relativt.

När jag och mamma var på väg hem från Soya tidigare ikväll lyssnade vi på "Karlavagnen" på radio. Ämnet var fritt och det ringer in en kille som vill klaga på utbudet på tv. Han tycker att program som "Dansbandskampen" och "Doobidoo" är sämsta tänkbara och spyr en väldig massa galla över de som kan tänkas titta på dessa program. Programledaren frågar då vad killen själv vill se på tv, varav det blir tyst ett par sekunder innan killen svarar: Ja, inte "Dansbandskampen" eller "Doobidoo" i alla fall. Han kallar det värsta underhållningen som finns och börjar bli mer och mer irriterad på programledarens små försök att kontra med att det ju faktiskt finns de som vill se detta. Jag och mamma sitter bara och retar upp oss mer och mer på killen som ringt in. Jag kan själv tycka att dessa program inte är något att ha för det är inte alls den typen av underhållning jag vill se men det finns ju givetvis de som vill det! Varför har folk så svårt att acceptera att andra människor inte har samma tycke och smak? Är det inte våra olikheter som skapar individer? Jag menar om alla tyckte likadant, hur kul vore det? Det skulle ju inte finnas några roliga diskussioner, eller samtalsämnen för man skulle bara gå runt och hålla med alla. Håller ni inte med? ;)

Allting är relativt, smaken är som baken och De gustibus non est disputandum!

Kram

//T